Efter att ha myst hemma med Alexia hela förmiddagen skall jag iväg på min berömda egentid i eftermiddag. Jag skall till salongen och få uppfräschade naglar. Jag var osäker om jag skulle hinna dit mer innan förlossningen sist jag var där, men, det blir en sista sväng. Jag skall endast korta ner mina egna och fräscha till dem. Vad det blir denna gången har jag ingen aning om. Oklart varje gång. Däremot brukar min fantastiska nageltjej Melanie göra det grymt. Rekommenderar henne till alla, alltid. Bara en tidsfråga innan hon tröttnar på mig.
Just denna ”egentid” har jag märkt är ett ganska känsligt ämne för vissa. När vi sitter i diskussioner, jag och T, är det många som ifrågasätter oss vad vi menar med egentid? Ja, vad menar vi? För T är det viktigt med egentid i den form att han antingen drar på sina grabbkvällar, spelar tv-spel hemma i lugn och ro eller drar till gymmet. För mig är egentid salongen, långpromenad med Flexi eller tid med mina tjejer. Och för oss är detta inget begrepp, det är en självklarhet, jag älskar min fina T men jag älskar också mig själv. Jag behöver prioritera att få vara ensam imellanåt. Fundera på det jag vill fundera på, äta det som bara jag är sugen på, sitta ensam utan mobilen i högsta hugg. Jag tror att det är svårt för de par där egentiden inte är lika högt prioriterad för båda parter. Det kan lätt bli så att man känner sig undanstött, oälskad eller icke prioriterad men egentligen så är det för relationen som man gör dessa avstickare. När T behöver lite egentid så passar jag oftast på att göra det som han ändå inte tycker är så kul att vara med på, jag brukar åka till min Mamma och bara umgås med henne, det är så underskattat, eller så åker jag iväg med en väninna och dricker för mycket kaffe och pratar för mycket skit. Helt i min smak alltså. Nu snart blir det kaffet dock till vin, PRAISE THE LORD! För oss är det mysigt att komma hem till varandra och få fråga om varandras dag och liksom ”återförenas” det är lite kvalité i det.
