Anna Nilsson

Ja, alltså.. Ord kan ju inte beskriva glädjen och tacksamheten denna dagen. Det går inte. Jag blev så oerhört tagen av att få ha min älskade familj där och mina närmsta vänner. Det var fantastiskt. Vad jag sällan diskuterar på bloggen är kanske det mest privata för det är inte fakta för offentligheten det är saker som sker inför 4 stängda dörrar. Men vi har haft fler motgångar än någonsin under dessa 9 månaderna, vi har tagit oss förbi en för en och bara kämpat vidare. Denna babyshower betydde därför väldigt mycket extra för det var första gången jag njöt av graviditeten, var glad och kunde hylla att vår älskade son snart är här. Att alla har tagit sig tid för att fixa och dona och göra något sådant för mig det värmer verkligen i hjärtat. Jag blev lurad att jag skulle till Lager 157 med Mille, och jag blev så jäkla irriterad att det var ett sådant tjat på mig att jag skulle åka dit, efter att ha haft en tuff helg med Alexia (Kommer i ett eget inlägg), men jag valde att åka med för jag vet att när jag väl är med mina vänner så mår jag bättre ändå. Men när Mille sedan går rakt igenom butiken i princip, tittar knappt på 2 plagg och sedan är hon ”färdig”, då trodde jag att jag skulle koka över.

Jag stod ärligt och tänkte, har jag klätt på min feta kropp och sminkat mitt finniga ansikte för att vi skall titta på 2 plagg? Haha, men jag var tyst. Sedan bjöd Mille på fika och vi satt och pratade en längre stund om sådant bara vi tjattrar om. Jag hade lämnat Alexia hos Mamma kvällen innan och väntade bara på att vi skulle åka och hämta henne. Jag tyckte det räckte, men icke, då tyckte Mille att vi skulle åka till hamnen och ta lite fina bilder… ALLTSÅÅ… Till saken hör att det var dimmigt, kallt, duggregn och jag såg knappt mina händer en meter framför. Så givetvis ifrågasatte jag ”vad i helvete vi skulle fota i hamnen i lilla höganäs en sådan här dag?” men jag åkte med. Haha, Mille om du läser detta.. Förstå nu hur lojal jag faktiskt är. Efter många om och men och även en sightseeing i Höganäs så säger Mille att jag kan smsa Mamma att vi kommer nu. Så vi kör mot min Mamma, överlycklig är jag som har saknat Alexia och sovit dåligt natten innan för att hon inte var hemma. När vi kommer dit så reagerar jag på att det står en ny bil på hela parkeringen hos mamma, där är cirka 100 bilar men jag tyckte mig se Ulles bil (min extramamma), men såg aldrig nummerplåten så jag släppte det. Ja, jag har ju extrema kontrollbehov – full kontroll på allt – kan alla nummerplåtar – haha. Plus hade jag pratat med mamma på förmiddagen som jag tyckte var på ett sådär humör och hon menade på att hon var stressad och hade mycket jobb, så planen var alltså bara att gå upp och hämta Alexia sedan dra.

Jag plingar och plingar på dörren hos Mamma, men ingen öppnar. Börjar bli smått irriterad för jag hör Alexia innanför dörren. Till sist öppnar Mamma, inte mer med det, jag tar upp henne, pratar med henne, pussas och njuter. Sedan tänkte vi gå. Men då hör jag min Mirmir (Mormor) flina i vardagsrummet och frågar Mamma ”Är mirmir här?”, ”Nej”, säger mamma. Då fattade jag att något är det. Varför ljuger Mamma? Minns jag att jag tänkte. Så frågade Mamma om vi inte ville komma in, jaja, tänkte jag, det kan vi väl. Jo, mycket riktigt. I vardagsrummet gömde sig alla, Mirmir, alla i släkten på pappas sida, Sanna, Ulle, mina bästa väninnor och deras barn. Även Annika som är min ”moster/mamma” kan man säga. Ja, alla, liksom. Saknade mina två matild:or från stan, Carro från Malmö och Emma från Kristianstad men det tar vi igen senare.

De hade ordnat så fint med banderoller, tallrikar, prydnader, vimplar och givetvis ALLA presenter. Det började med att jag öppnade presenter med min x-tra son Anton, haha, men han var fruktansvärt effektiv så jag fick anpassa mig, haha. Barn måste få vara barn. Sedan åt vi supergod sallad Mirmir hade fixat, Annika hade gjort en helt fantastisk tårta och hennes yngsta dotter hade gjort skitsöta cupcakes med skyltar i ”It’s a boy”. Allt var så fint. Blått, precis som jag vill ha det, och ja. Inget könsneutralt från mitt håll. Det blev massa skratt, tårar, och roliga lekar som Mille hade fixat.

Min fina Linnea hade köpt den älskade ”Sovande Björn” påsen som finns på Jollyroom, tryck på ”Sovande Björn” för att komma direkt dit. Den öppnade jag nästan först och blev överlycklig över för jag själv trodde inte jag skulle hinna beställa den. Det går inte att jämföra presenter. Allt var perfekt. Det fanns inget på önskelistan som missades. Häftigast var dock ett par solbrillor som Ulle/Sanna fixat. Haha, så coola och något man själv aldrig köpt. M fick också första klädesplagget från min Mirmir dvs hans gamla-mirmir och det var ett speciellt ögonblick i sig.

Slutet av dagen måste jag hylla min Mamma som fixat och donat för att detta skall gå i lås. Bjudit alla jag önskade ha på plats, fixat med inredning och sett till så att allt löste sig.

Förutom det så tack till alla som medverkade givetvis och gjorde detta till det bästa.
Ingen nämnd ingen glömd.

Jag kommer skriva ett par rader på engelska till min ”amerikanska mormor” som hade skickat bud med för mycket presenter, haha. Bara förtydliga varför. (Inga kommentarer på min halvkassa engelska).

Hi, Ginny. I’ve chosen to write in English so I can thank you in this article, I’m writing about my babyshower and I don’t wanna be thanking everybody and exclude you. Thanks for all the gifts and as you’ve seen I have sent you an email. Looking forward to see you this spring, and have the opportunity to kiss, hug and thank you in person. I don’t know if you can translate this page but if not, you can read this and know that I’m grateful. Send my love to Rich also. Xoxo, Anna. Love you.

Nu kommer alla bilder från babyshowern. Enjoy.

Här var de söta cupcaksen som Sandra gjort, både goda och söta, tack Sandra!

Tårtan som Annika hade gjort, super god och så förbaskat vacker! Tack Annika!

Dessa supersöta detaljer hade Mamma spridit på borden och jag tyckte det var så sött! Har sparat några, haha.

Här är Mille (Emilia), tack för allt du fixade denna dagen och för att du orkade skjutsa runt mig och inte gav upp trots mitt kassa humör! Love you!

Här är världens bästa Mirmir och världens bästa Mamma, tack för allt ni gjorde denna dag och allt ni gör alla andra 365/366 dagar per år. Älskar er mer än livet själv.

Återigen alla söta detaljer som Mamma hade fixat, haha, var helt frälst. Kändes som sjunde himlen för en höggravid.

Blöjtårtan hade Mille fixat, fick ytterligare en flaska Philips Avent (lycklig!), även Libero Touch blöjor som jag valt att jag vill använda (kommentarer undabedes).

Denna möttes jag av hängades i ”mini-hallen” hos Mamma, den har jag också valt att spara. Tyckte den var så fin.

Här kramar jag min älskade Linnea. Vänner sedan hundra år. Hon är en sådan trygghet och inspiration för mig. Älskar dig min finaste. Tacksam till allt.

Här gör vi en av lekarna som var då ”bajsblöjor” där man skulle gissa vilken choklad det var. Ganska surrealistiskt och äta något så gott ur en blöja. Övriga lekar var quiz, sätta en napp rätt på en ”ritad” Matheo och även gissa barnmat. Sjukt lyckade lekar som var super roligt att få göra. Tack igen, älskade Mille.  Jag var i lag med min älskade Faster.

Min älskade älskade lillasyster var också med. Jag har en sådan fantastisk relation med henne och det är jag glad för. Denna älskade tjej är så stark, smart och vacker. Vi är lika i vissa sammanhang, men ärligt talat så är hon mycket klokare och visare än vad jag var i hennes ålder. Hon är så mogen och jag bara älskar se henne växa. Det roligaste med denna bilden är att Alexia somnade senare som ni kommer se på bilden som följer. Alexia är lika trygg hos henne, som jag är. Jag älskar dig mitt hjärta. Glöm aldrig det.

Och här hade hon somnat. Haha, mina vackraste flickor i livet.

På denna bilder ser ni min älskade extra-mamma och min Farbrors fru Petra. Är så glad att ni båda var där. Blev superglad för era presenter och närvaro. Fantastiska kvinnor båda två.

Kategoriserade som de två fetaste på festen, helt ok. Detta är ingen mindre än min bästa väninna och fantastiska LottenTotten. Charlotta. Lottis. Att vi inte hade planerat våra graviditeter och att det skiljer 21 dagar är så otroligt. Denna vackra kvinna har en fantastisk styrka, så bedårande vacker på insida och utsida. Vi är plus och minus. Och ibland krockar vi, ibland kompletterar vi. Men inte en dag i livet går om jag inte vet att hon finns vid min sida. Jag älskar henne något så otroligt. Älskar redan hennes ofödda dotter. Vi har gått igenom livets stadien tillsammans och på något vis tagit oss ut levande, starka och snart är vi även ”mammor”. Du vet att jag alltid finns för dig och älskar dig. Du är min vän, mamma, syster, fiende och ibland ett sådant jobbigt ex. Haha, förevigt. Genom livet.

Vi avslutar med denna bilden. Tjock, varm, väldigt gravid men så lycklig och tacksam till min omgivning. Det har tagit mig 23 år att nå dessa relationer och jag kunde inte varit mer tacksam och stolt till mitt val. Jag har valt världens bästa vänner och jag är lyckligt lottad med 4 föräldrar, stor släkt om man slår ihop oss och ja, nej, fan vad jag är tacksam till livet.

Kram!