Ja, då har snart denna vecka också gått. På fredag går vi in i vecka 36, längtar. Imorgon har jag i alla fall mitt återbesök på förlossningen. Det är med blandade känslor jag går dit. Hur gärna jag än vill ha ett slut på smärtan så är det lite nervigt om igångsättningen blir bekräftat för då har man liksom datum på när man skall bli mamma. Skrämmande. Men inget tas ut i förskott. Vi får se hur det går helt enkelt. Just nu händer det inte mycket på mina dagar, jag träffar mina väninnor de dagar jag orkar. Övrig tid går åt till att finslipa det sista i lägenheten och ta hand om min fyrbenta bebis. Nu är det endast småsaker kvar och jag tänkte göra förlossningsbrevet imorgon eftermiddag när jag vet hur planeringen ser ut. Det kan ju behövas anpassas till om det blir en ”spontan” förlossning eller en mer planerad. Sista dagarna har jag dock prioriterat T väldigt mycket. Dels för att vi vet att den första tiden, åtminstone, med bebis kan det vara svårt att få ”egen-egen”-tid och sedan dels så har det varit viktigt för oss att se varandra och stärka oss, samla energi och på bästa sätt förbereda oss inför det kommande.
I julklapp gav jag T biljetter till Ken Rings konsert, dels för att det är en idol för oss båda men också för att vi faktiskt spelar hans musik här hemma på en daglig basis. Konserten var över all förväntan och vi pratade faktiskt med Ken en stund innan konserten startade, han signerade då även sin bok till M, vi tyckte det kunde vara roligt att ha den färdig signerad till M istället för till oss. Det blev lite hastigt för jag ville hinna med denna konsert innan BF, för att vi skulle kunna fokusera fullt på varann och inte behöva lämna bort M första tiden. Så jag valde att vi skulle gå på den i Lund istället.
Det gjorde också att vi fick tid med mina kära vänner i Malmö. Lärde känna dem 2013, helt sjukt. Snart 4 år sedan. Carro och Jonas. De har även två barn, Emilia 5 år och Kelly 1 år, så vi planerade lite aktiviteter nu till sommaren. Lite djurparker, vattenland etc och även om M inte kommer minnas det så är det utvecklande och kul även för mig och T. Vi är verkligen bortskämda med vår omgivning. Den är grym och jag är glad hur mina relationer utvecklats under de senaste åren. Man har verkligen mognat i sina relationer och man inser vilka man vill ha med sig på livets resa och inte. Jag har verkligen fantastiska väninnor vid min sida som på olika sätt ställer upp alltid. De har olika kategorier där de fyller olika syften, men sammanfattningsvis fan vad grymma ni är. Ni vet ju.
Nu när man lärt sig att ta graviditeten dag för dag så längtar jag tills helgen när jag och T skall ut och äta, det är kvalite. På söndag skall jag iväg med min väninna, Emilia, vi skall inte göra något speciellt utan vi skall till Lager 157, men känner jag oss rätt så blir det kaffe någonstans random och en hel del skitsnack. Så nu är detta vad jag ser framemot. Jag är inte sängliggande, inte handikappad, men jag är ganska utmattad. Egentligen bottnar det inte i att jag blivit tung, tjock och orkeslös utan det har mer med smärtan att göra. Därför väljer jag hellre att prioritera min tid till de saker jag verkligen vill göra än att köra slut på mig själv för inget och sedan missa något annat.
Min kära mamma har tvättat ALLAS M kläder så nu är de färdiga och skall bara på plats. Skall göra storleksordning och kommer bara ha 50/56 framme tills vidare, sedan när nästa storlek packas upp packas den andra ner. Känns som ett smidigt system istället för att präcka alla lådor fyllda.
Just det, häromkvällen gjorde jag faktiskt lite varm oboy med grädde till mig och T, sedan satt vi bara i soffan och mös. Ack så underskattat.
Det kommer ett inlägg till ikväll.
Sedan får ni hålla tummarna för mig imorgon och återkomma så får ni läsa hur det gick hos läkaren.
