Anna Nilsson

Alltså…….. Jag är så irriterad och jag vet att min bästa väninna Lottis känner precis likadant. Jag är som många vet mammaledig med M, jag är hemma med honom alla dagar, sju dagar i veckan, alla timmar på dygnet och ibland, bara ibland vill man få vara vuxen. Man vill få vara en egen individ. Man vill ha lite girly-time. Alla vill det och huruvida vi finner detta som något konstigt eller inte, är bara skevt.

M är något av det bästa som hänt mig, jag älskar han mer än livet självt. Men ibland behöver jag få vara jag för en stund, utan blöjbyten eller prat om ersättning. Och de få få gånger som jag skall iväg så kommer en nerv-resande f*cking fråga.

Vad gör Mathèo när du inte är hemma då? Vem passar honom?

Man bara men alltså SKÄMTAR DU?!, M har en alldeles egen pappa som han trivs lika bra med, en pappa som gör allt lika bra som jag gör det. Varför blir man lika chockad varje gång? Och varför blir alltid motfrågan:

Jaha, så T passar honom?

Neeeeeeeej! Hans pappa passar inte honom. Hans pappa är med honom. Pappan är med sin son, alltså, ärligt talat, jag skrattar när jag skriver för människor blir lika förvånade varje gång. Jag menar, att män kan vara trångsynta och tycka att kvinnan skall vara hemma med barnen tills de flyttar hemifrån (ish, överdrift men poängen framförd), det har vi lärt oss. MEN att kvinnor fortfarande blir förvånade att jag inte skall sitta hemma resten av mitt liv med mitt barn, och undra över hur jag kan dricka ett glas vin en tisdag kväll med en väninna? Alltså skämtar ni? Jag har fördelen att vi ger ersättning, så T kan vara hemma en hel kväll om jag vill iväg. Vi kan låta min svärmor ha M två-tre timmar så  vi kan gå på en bio och få lite egentid. Alltså!!!!! Jag kan inte nog beskriva hatet jag känner när man gång på gång blir ifrågasatt, det känns som att folk ifrågasätter min kärlek gentemot min son. Jag blir en bättre mamma till M när jag då och då får komma iväg och vara ensam. Sedan om jag ser två serier för mycket på den tiden eller om jag umgås med mina vänner, ganska irrelevant i ämnet, men vad är problemet? Jag känner att jag får ny energi, jag får känna igen mig själv och jag får tid för reflektion. Dagen efter är likadan som alla andra dagar, jag älskar inte honom mer för att jag ej varit hemma på 3h, jag älskar inte honom mindre de dagar jag inte kommer iväg. Jag kommer alltid och har alltid sedan den 11 februari i år älskat honom mer än allt, men det betyder inte att alla dagar är roliga. Det betyder inte att alla dagar innebär solsken, bra humör och roliga aktiviteter. Så every once in a while, vill jag bara vara Anna. SÅ JÄVLA NATURLIGT ATT JAG INTE FÖRSTÅR PROBLEMATIKEN.

I ett samhälle där vi kommit så oerhört långt med olika typer av sexualiteter, att människor har möjligheten att inte könsidentifiera sig och där vi ständigt strävar efter att underlätta, öppna hem och finnas till för de som kommer från krigsdrabbade områden och länder, men vi kan ABSOLUT INTE i vår vildaste fantasi få in i ett trångt huvud som endast har förmågan att argumentera från stenåldern och fortsätta med sitt tunnelseende likt en galopperande häst på Solvalla med skyddslappar att KVINNAN ÄR FRIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII OBEROENDE OM HON HAR BARN ELLER INTE. DET PÅVERKAR INTE HENNES KÄNSLOR TILL BARNET ATT HON IBLAND VILL DUSCHA LÄNGRE ÄN 10 MINUTER, ATT HON IBLAND VILL HINNA RAKA BÅDA BENEN, ATT HON IBLAND VILL UMGÅS MED NÅGON SOM HON INTE BEHÖVER BYTA BLÖJA PÅ?

TACK! Idag blir det inga kramar så länge, för
jag är förbannad.

MVH!