Ja, precis som det låter, mest troligt febern som knackar på dörren. Har dock fått gjort allt på listan och veckans tvätt är gjord. Har ALDRIG behövt tvätta en gång i veckan tidigare, haha, så för mig är detta helt otroligt. Under eftermiddagen kom min kära man hem och lunchade med oss. Strax efter att han åkt tillbaka till jobbet så blev det ännu mer markant att jag inte mådde helt okej. Hämtade upp den sista tvätten och städade färdigt köket, nu är jag helt slut. T är hemma om en timme ungefär så då får vi göra ett skiftbyte med M så skall jag vila en timme i alla fall.
Är väldigt tacksam att vi har ett så pass bra upplägg med M nu så att man inte behöver känna sig pressad på samma sätt, nu när M’s mage börjat stabilisera sig så är det inte ens hälften så tungt att vara själv med honom under dagarna. Vi tog två promenader idag faktiskt, första hämtade vi ut paket. Ett nytt mobilskal (ganska ironiskt) med tanke på inlägget igår, men då tog vi faktiskt bärsele dit, sedan fixade vi tvätten och tog vagnen istället. När det är fint väder, lite sol etc så kan Alexia vara ute hela dagen, haha ostoppbar. Om det däremot mot all förmodan duggar en uns droppe så vägrar hon promenera då kissar hon precis utanför porten för att sedan vända rätt in och tillbaka till sin plats i soffan.
Längtar ärligt talat lite till helgen, då skall vi fira min älskade lillasyster. Hon fyller ju 17 år. Världens vackraste och mest intelligenta kvinna. Hade jag haft hälften av det hon har när jag var i hennes ålder hade jag mest troligt klarat tonåren bättre. Förra veckan när hon var här för att mysa med oss så satt jag ärligt talat bara och stirrade på henne när hon först matade, sedan rapa och sist trösta M. Hon är så otroligt duktig, inspirerande och världens mest omtänksamma. Jag är så stolt över samtliga mina tre syskon, verkligen, och i ur och skur tacksam att de finns. Vi är 4 väldigt olika personer, men ack så lika i vissa sammanhang. Just i Sanna ser jag verkligen mig själv många gånger. Men det kan jag även göra i Rasmus och Charlie. Men, nej, gud, vad jag älskar dem alla tre. Sanna är ju speciell för hon blir ens bästavän samtidigt, så är det ju. Men emotionellt förekommer det inga skillnader.
Glad att M kommer vara omgiven av våra familjer. Jag och T kommer ge han allt vi kan givetivs, kärlek och livet i sin gåva, men intelligensen får nog våra föräldrar bidra med där är vi icke vassa. Haha, vi kan inget om matematik eller geografi. Språk klarar vi och att göra honom street-smart fixar vi men resten typ slips och portfölj-mentaliteten får nog komma från någon annan.
De nya samarbeten är färdiga och kommer komma upp under veckan. Jag skall även sammanfatta de sista av del 2 på förlossningsberättelsen, så håll utkik.
