Godmorgon!
Nu under graviditeten och även under vinter-tid (generellt) så har jag som rutin att se Nyhetsmorgon, sedan julkalendern med en kaffekopp, nytända ljus och allmänt mysklädd.
Jag tänkte informera här kring mina nya veckor. Dels vad min app säger men också egna tankar.
Enligt appen:
Just nu kan fostret väga runt 1,4 kilogram. Från och med nu kan det skilja mycket i vikt mellan olika foster. Det växer mycket och kommer att öka med ungefär 200 gram i veckan fram till förlossningen. Fostret är omkring 41 centimeter långt. Gener påverkar att vissa barn blir större och andra mindre. Moderkakans storlek och kapacitet spelar också roll.
Fostret har så gott om plats att det kan vända sig och växla mellan att ligga med stjärten eller huvudet nedåt. Först om några veckor behöver det lägga sig tillrätta med huvudet nedåt.
Egna tankar:
För mig har det betytt oerhört mycket att ha kommit förbi den magiska 3:an, välkomnat den tredje trimestern.
För er som inte känner mig, jag har haft mycket problem med smärtsamma sammandragningar och när vi var i vecka 28 (27+0) så var jag övertygad om att min son skulle se världens ljus för första gången men efter x antal timmar och injektioner av bricanyl lyckades man alltså stoppa värkarna. Jag hade alltså gått in i förvärkar/krystvärkar, men till slut blev det ett stopp.
Sedan dess har det lyckligtvis varit lugnt men det är även därför det varit så stort för mig att nå hit. Var dag och framförallt vecka ses som en seger.
Åter till bulan så tycker jag att han blivit så oerhört stark, jag har en slags hat/kärlek till hans sparkar. Vissa värmer mig i hjärtat och vissa gör ont i revbenen, typ så. Jag tycker personligen inte att det har hänt så mycket med magen den sista tiden. Utseendemässigt. Däremot känner jag mig mycket tyngre och ingen position är skön längre, har extremt ont i ryggen. Brösten har ökat ytterligare i produktionen och det spänner fruktansvärt vissa dagar. Sömnen har åter blivit dålig efter att ha sovit som en drottning sedan vecka 22, nu är det mycket oroligheter, mardrömmar och procentuellt mycket vakna nätter.
Mitt i allt detta, är det givetvis en enorm glädje och kärlek. Snart är han liksom här. Längtan är extrem. Han får gärna bakas färdigt men någon gång inom de närmsta 2 månaderna så är han med oss på utsidan. Fantastisk känsla.
