Anna Nilsson

Annons

Alla har en historia de inte kan prata om

För en tid sedan fick jag ett sms, jag blev helt ställd, jag blev egentligen inte chockad eller ställd kring vad som stod i, men jag blev ställd att folk känner att de kan skriva till just mig om privata saker eller känslor. Det betyder väldigt mycket för mig, jag vill kunna finnas för folk och jag vill att man skall känna att jag inte dömer, förminskar eller skvallrar.

Jag frågade om jag fick posta detta på bloggen, då givetvis där avsändaren är anonym. Det var helt okej. Jag tänker att andra kanske kan känna så som just denna person gjorde, få stöd i det som är skrivit nedan. Förhoppningsvis får någon av mina fina läsare samma känsla.

 

Har sån jobbig ångest och gråter i princip hela dagarna. Är så rädd att börja jobba igen, har ren panik att jag en dag måste lämna honom, vet att det är lång tid kvar. Kan inte tänka mig att lämna honom för en sekund nu, vill knappt gå och duscha. Har så svårt att vara i nuet och njuta av stunden. Sen är jag rädd för att tiden skall gå för fort, att han skall växa upp för fort, vet att det är omöjligt att göra något åt, men är så rädd att missa något. Har så mycket känslor och så mycket ångest. Kan bara tycka det är jobbigt när ”pappan” håller honom ibland, och det är lixom det som egentligen är mest normalt. 

Jag kände så med henne när jag fick detta meddelandet, och mitt svar blev såhär:

Inledningvis bästa ….., vad du än känner har du rätt att känna. Ens känslor är ens egen ägodel. Du äger vad du känner och det är ingen som kan rätta eller ”fela” dig i detta. Det du känner är FULLT normalt. I 9 månader har du skapat, burit och älskat någon långt innan det var en egen individ. När man sedan får bära det man så länge redan burit, fast på utsidan då blir man överrumplad. Din son är här!!!! Du har blivit mamma!!! Det finns inget större. Och det blandat med övriga känslor och hormoner resulterar i en alldeles egen reaktion, detta är din. Samma sekund som ens barn anländer börjar ansvaret. Man skall mata eller amma, man skall klä av/på kläder och man skall byta blöja. Det är den lätta biten. Att trösta, känna sig som en bra förälder och räcka till är den svåra biten. Att vara en bra förälder bottnar inte i om du kan trösta ditt barn för ibland är det otrösligt. Att vara en bra förälder är att oroa sig, ständigt sträva efter att ha åtta armar och ben. Lyckas mata samtidigt som man städar. Lyckas bära ett barn och sedan föda fram det. Att du reagerar såhär är ett tecken på att JUST DU är en bra mamma. Och nu, NU, är det viktigt med en bra omgivning. De behöver inte förstå men respektera. Välj väl. De som inte ”hänger med” behöver man inte uppdatera mest för det blir ofta frågeställningar. Just nu behöver du/ni landa och även om ni gör det snabbt eller långsamt, är ni berättigade er tid. Att känna att man själv vill hålla barnet istället för den andra föräldern eller en närstående är helt naturligt. Varför? Jo, för du har burit barnet. Du kände barnet långt innan folk visste att barnet fanns. Det har ingenting att göra med att du inte litar på den andra föräldern, eller att du tycker hen gör allt fel. Det är en naturlig känsla för du är mamma. Det är ett barn bara vi mammor har. Och än finns det tid, när du kommit till ro med rollen och tiden fortsätter gå så kommer det att balanseras. Om M gråter så tar jag automatiskt honom ifrån T för jag vet ”hur man skall göra”, det vet T också givetvis men det är en naturlig mammainstinkt. Man oroar sig för allt. Man undrar om man kommer vara världens bästa mamma, om man gjort rätt/fel, om skoltiden sedan, om att de skall skaffa flick/pojkvän och om de kommer börja röka. Allt, ALLT, är helt naturligt. Och när du är som mest ledsen, för det är man, hormoner och emotions, kontakta den (vem det än är) som bara lyssnar. Det finns inte utrymme för ”vet-bästare” och ”paragrafryttare”. Faktumet att du är medveten om dina känslor, har kraft att prata om dem och modet att öppna dig gör dig till världens bästa mamma till din son. Tro inget annat! Redan nu tar du ansvar, finns till och bara ”gör allt” man skall göra. Det är helt okej att lukta svett en dag för mycket, det är okej att hellre vara med sin bebis än att duscha, det är okej att bara ha ett rakat ben. Det är okej att bara ha mascara på ett öga.  Dina känslor är dina. Ingen BVC, MVC eller barnmorska kan rätta. Ingen vän, ingen fiende. Ingen mamma, ingen pappa. Du behöver inte ”komma till ro” imorgon, men försök inleda med att äga dina känslor för du kan inte ha fel. Försök att den närmsta tiden (detta kan du ta igen sedan), omringa dig kring de som bara ”är” och inte frågar. De som stöttar och inte rättar. Du är på helt rätt väg, jag är bara några avfarter framför och när du än vill så går jag baklänges för att möta upp dig. Kram!!!! Och all kärlek!!!! Tillgänglig alltid. Våga ring eller smsa. Jag finns!! Ni är en alldeles underbar liten familj och det vet ni, just nu har bara oron övertaget.

♥♥♥♥

Processed with VSCO with a5 preset

Kommentarer

Kommentera

  1. jrtanna

    Åååååh vad snäll och fin kommentar! 💞💞 tack för du stannade till och lämnade en kommentar!

  2. jrtanna

    Stort stort tack för ditt svar. <3 Verkligen! Och "skönt" när det finns fler, speciellt av sådan form att man öppnar upp sig och vågar prata om det. Tycker det ligger något vackert i att kunna visa sig sårbar och inte alltid filtrera allting. <3 Tack för du tog dig tid att lämna kommentar!
    Kram på dig!

  3. jrtanna

    Åh tack för din kommentar, fina du! Blir superglad när någon tar tid att stanna och kommentera! <3 Kram på dig!

  4. Sofie

    Precis så kände ja med mitt tredje barn. Mina två äldre hade plötligt blivit så stora 8 & 10 år å ja fattade inte vart tiden tagit vägen. Så ja hade panik när ja blev tvungen att dela dottern med nån, även pappan.
    Det blev bättre såklart, men även nu när hon e 3 kan ja känna att ”äh jag tröstar, badar, bältar i bilen osv själv” för jag känner mig lugnast å tryggast så.
    Förklarade för min sambo om mina känslor å han lyssnade. Sen har jag givetvis fått ge han utrymme med vår dotter 👍🏻😀

  5. Norahsmamma

    Vilket fint inlägg och fint svar av dig <3 Vi alla är olika men ens känslor är ens känslor och man ska tillåta sig själv att ha dem och känna som man känner.

Annons
stats