Att finna kvalité i vardagen
Innan vi fick M så var vi väldigt duktiga på att finna kvalité i vardagen, vi stack iväg på små-resor och unnade oss god mat och sena kvällar. Bara vi två. Det har aldrig handlat om fest eller sena nätter på klubbar i stan, utan att vi gärna satte oss på en restaurang och sedan gick vidare någonstans bara vi två. Såklart blir det mer sällan sedan vi blev föräldrar, men för oss är det viktigt att vi inte slutar helt. För någon dag sedan så frågade vi min mamma om hon kunde passa M en timme ungefär, så vi kunde åka och handla. För oss handlade det inte om att få åka och handla, utan det handlade om att vara tillsammans i en timme utan att behöva tänka på någonting alls. Så vår dejt den dagen hade vi alltså på City Gross, haha. Då hade vi möjlighet att hålla hand, kyssas i brödhyllan och köra en runda med bilen utan att stressa.
Det lilla räcker en lång väg. Sedan försöker vi få ihop det så att vi ibland kan äta helt själva. Ibland innebär det att vi får äta sent, eftersom att vi nattar M mellan 20-21, så ibland äter vi efter det så att vi har möjlighet att sitta tillsammans, själva och äta. Prata, prata i massor. Jag tror verkligen att det gör så stor skillnad i vår relation. När vi får umgås på egen hand, ha vuxna konversationer och slippa ”vardagen” om så för fem minuter, så blir man liksom nykär.
Jag vet att jag älskar min sambo, det har jag vetat i så många år, men ibland behöver jag se honom ur ett annat perspektiv. Där vi inte bara skall få gjort dagens måsten eller där han är stressad till jobbet. Utan där vi sitter ned och pratar om vår framtid, om vårt förflutna och om vår nutid. Det är kvalité för mig.
En relation måste man vårda
När man har varit tillsammans under en längre tid och framförallt när man har barn, så måste man vårda relationen om man vill att den skall bli och/eller vara långvarig, detta gör man givetvis på olika sätt. Men ”livet är inte lätt, livet är inte en dans på rosor” etc och så är det verkligen. Som par mötte jag och T flest motgångar under min graviditet, allt som kunde ”gå fel” gick fel då. Vi förlorade vår älskade familjemedlem, T bytte jobb, vi flyttade, jag fick hydronefros och Alexia drabbades av epilepsi. Detta är saker som man antingen hanterar tillsammans eller så tillåter man dessa motgångar förstöra relationen, där och då när allt detta hände så var det ungefär 2 månaders intervall, jag var höggravid när det mesta hände och därför var det svårt att hantera just där, men.. Jag vet och har sedan 2007 vetat att när det gäller så finns T där för mig och jag hoppas/tror att han känner samma. När M väl föddes så kändes det som att vi var tvungna att hantera allting direkt, för då var jag inte längre gravid, men vi har jobbat så hårt med detta. Vi har bearbetat allting, vi har pratat om saker och det är liksom av största vikt att man försöker stå enade.
Vårt sätt att vårda vår relation är kommunikation, kommunikation och åter kommunikation. Det är A och O för oss. Om vi inte diskuterar saker, tar tag i känslor etc så går vi runt bittra och halvt irriterade. När vi träffades kunde inte T detta, alls, han var inte kommunikativ öht. Men vi har arbetat fram saker till en punkt där det är balans för båda.
Vi vårdar vår relation, vi kommunicerar, finner kvalité i vardagen etc för att vara bra föräldrar, för att vara bra partners och för att ha en fin och långvarig relation.
Problemfritt
Nej, det betyder inte att vi ALDRIG har problem, men det gör att vi inte behöver bråka om 5-minuters göra. Vi behöver inte bråka om vem som skall diska, duscha eller gå med hunden. En period hade vi sådana diskussioner och då insåg vi att vi börjat förlora oss själva i vardagen, vilket är en ganska farlig fälla. Vi vet att vi är ett bättre par än så och därför reser vi oss tillsammans.
Bråkar och har diskussioner har man ändå, men i regel om mer vettiga saker. Jag är stolt över min relation, för att vi mot alla odds, står starka och förälskade. Det vackraste för mig är att bli älskad av honom.
