God kväll.
Dessvärre blir det ett väldigt sent inlägg. Jag har precis kommit till ro, satt mig ner med bekväma kläder och ett glas vitt. De sista två dagarna har varit lite stress. Vår gårdag gick, inte alls, verkligen inte alls som planerat. Som många av redan vet så drabbades Alexia av sitt första epilepsianfall i Januari detta året, sedan hade hon ett 3 månader senare (ish mars), sedan dess har det tyvärr bara gått utför. Hon fick faktiskt ett anfall i måndags, men nu igår så var det ett väldigt extremt anfall och vi trodde att hon dog. Så väldigt akut och snabbt tog vi oss iväg till djursjukhuset för att stabilisera henne då medicinen vi hade hemma inte gav den effekten som var förväntad.
Vi orkar inte mer
Detta är ärligt talat något väldigt jobbigt att ens skriva om, vi båda grät igår. Vi tycker det är extremt jobbigt när det händer, det går inte att förklara. Det är som att se någon dö framför dig, vi får ingen kontakt med henne, hon bara kastar sig in i saker, under saker och slänger med huvudet samtidigt som kroppen i övrigt är totalt livlös. Igår kände vi att vi inte klarade av det mer, så vi åkte för att prata med veterinären.
Vi förklarade exakt det vi kände att vi orkar inte med fler anfall, det är helt enkelt för tungt Så vi ville diskutera andra medicinska alternativ och det finns en medicin som skall minska anfallen, dessvärre finns det inget botemedel mot detta specifikt så, men denna medicin skall åtminstone minska anfallen. Så nu skall vi ge denna två gånger om dagen, resten av hennes liv, och om 3 veckor skall vi tillbaka för att se exakt hur mycket av denna medicin ”hon tar upp” och se vad den får för effekt, däremot skall vi fortsätta kombinera det med medicinen vi haft tidigare. Så nu hoppas vi att detta skall få effekt. Åtminstone som sagt minska antalet anfallen.
Vi vill bara det bästa för henne och om det kommer till en punkt där vi känner att vi inte står ut med att se henne så, då kan man bara tänka sig hur hon känner sig. Skit jobbigt. Maktlösheten, känslan av att inte kunna göra något för att underlätta och hennes ledsna och ängsliga blick efteråt. Äh, verkligen inte någon jag önskar någon, men, om det finns någon därute med erfarenhet så kan ni väl snälla höra av er? Vi känner oss ärligt talat ganska okunniga på detta trots att det gått 6 månader med detta nu.
Sömnlösa nätter
Ja, precis som denna rubrik lyder. Det är fortfarande kaos med M, ärligt talat. Han kräker fortfarande större mängder av den mat han äter (vilket han aldrig gjort tidigare), han vaknar 2 gånger per natt ungefär. I övrigt är han glad på dagarna, skrattar lika mycket som alltid annars, men det här andra ställer till det en hel del. Jag kommer åter kontakta vår BVC på måndag för jag vill nog ha en läkartid. Det känns inte tryggt att han är så med maten, hade det ”endast” varit att han vaknar på nätterna så hade man kanske inte varit orolig, men jag tycker det är obehagligt med hans kräkningar. Vad är era erfarenheter? Har ni varit med om något liknande? Jag menar M har aldrig kräkt tidigare, alltså aldrig och nu spyr han liksom kaskadspyor. Varför undrar jag då?
Att han vaknar på nätterna är ett litet problem i sammanhanget, men jag har inte lagt mina rutiner efter detta ännu vilket gör att jag är helt slut framåt kvällarna. Så jag får väl helt enkelt börja anpassa mig och lägga mina rutiner efter att han vaknar på nätterna. Känns som att det blir bäst så, faktiskt. Får ta det stegvis, men jag kommer oavsett att boka in ett besök nästa vecka för att se så det inte är något vi ”missat”. Har ni några andra tips tar jag gärna emot dem!
Rydebäck med familjen
Denna dag har jag spenderat med min mormor, morbror Niklas, Niklas fru Maria (även kallad moster) och sedan Marias Mamma Lena (extra-mormor till mig). Vi var på ett super mysigt ställe i Rydebäck som heter Teglet, jag åt torskrygg med potatis och rom sås. Verkligen super gott. Servicen däremot var sådär. Vi var tre som åt torskrygg och två som åt stekt fläsk med potatis och sås. Maten däremot hade jag inga klagomål på. Denna dagen var i ära till Lenas födelsedag då hon blev 76 år idag. Det blev verkligen en helt fantastisk dag.
Eftermiddagen och kvällen spenderade jag sedan i Höganäs, hemma hos Mamma. Jag, Mamma, Janne och även min svägerska Carro åt hämtmat och hade gott på balkongen, sedan kom T och hämta upp oss så åkte vi hem för lite kvällsmys. Nu skall jag bara arbeta undan lite innan sängen kallar, inatt skall T ta ”passet” så jag kan sova, vi har kört varannan dag nu när T varit ledig. Känns som ett hyfsat upplägg.
