Anna Nilsson

Hyllning #3 går faktiskt ut till min extra-mamma, Ulrica/Ulle. Alltså Sanna och Charlies mamma. Relationsmässigt har vi kanske inte vandrat längs med ”auto-bahn” utan en mer icke belyst, snirklig och grusig väg. Men vi är i mål. Jag finner trygghet i att kunna ringa Ulle, dels är hon kunnig på i princip alla områden men också är hon alltid ärlig och rak. Hon har funnits där för oss sista tiden på ett sätt jag inte riktigt kan beskriva, utan hon bara är där. Som en stilla hand på ens axel, det är en fruktansvärt skön känsla och en enorm trygghet.

Hon är grym på allt med M, hon har tips och råd till allting och vad vi än behöver så ordnar hon det. Det är något jag verkligen uppskattar. Hon är så fin med M, hur hon håller honom och hur hon myser med honom. Det är väldigt fint att se. Förutom detta så är en helt grym mamma till mina syskon och sättet hon alltid är tillgänglig på, för dem att be om hjälp, vad det än gäller är en bragd.

Hon har en fantastisk personlighet och humor, det går inte en gång då jag och T inte skrattar i deras sällskap. Jag kan verkligen se upp till sidor hos Ulle som jag inte haft förmågan att se ur samma perspektiv tidigare. Men, det var då och nu är nu. Jag är som sagt tacksam, glad och rörd att vi har nått denna relationen och att veta att hon finns där för oss.

Vi älskar henne, hela familjen, som en extra-mamma, som mamma till Sanna och Charlie, som pappas fina fru och som ”momme” till M. Verkligen. Hoppas du ser detta Ulle och tar åt dig. Kram! ♥