Anna Nilsson

Den eviga diskussionen

Är det bara jag som är fruktansvärt trött på de eviga diskussionerna kring vad ditt barn kan och inte kan, kring vad andra barn uppenbarligen lärt sig före ditt. Jag står inte ut längre!! Jag är totalt obrydd kring huruvida M kan lyfta huvudet, hålla uppe nacken eller om han kan vändra och vrida i en specifik ålder. Såvida det inte är stora varningsblinkers kring hans utveckling så tänker jag heller inte låta någon annan påverka mig kring det.

Utveckling är inget man kan påverka, jag tänker inte tvinga honom i en sittandes position för att han skall kunna sitta. Jag tänker heller inte lägga honom på mage hundra gånger per dag när han inte gillar det eller trivs i den positionen. För mig är det hets. För mig är det att tvinga sitt barn till att göra något som barnet faktiskt inte är redo för. Barn utvecklas olika. Vissa barn fokuserar på att kunna jollra, snacka eller ta tag i leksaker, vissa barn fokuserar på motoriken, det är så fantastiskt olika och då undrar jag varför man försöker hetsa fram detta endast för att kunna berätta det i sin mammagrupp veckan efter?

Överför inte din egen osäkerhet på ditt barn

För det är exakt vad du gör när du försöker framkalla saker som barnet inte är redo för. Om specifikt ditt barn inte vill ligga på mage och därmed inte är specifikt stark i nacken, då är inte ditt barn det. PUNKT. Jag vägrar ingå i den cirkeln där man ständigt skall jämföra, diskutera och provocera varandra. Jag vill uppfostra min son till att tro på sig själv på ett sätt jag inte kunde när jag var yngre, och första steget till det är att låta honom vara precis den han är.

Jag är hos BVC ish en gång i månaden, är hon orolig för något så kommer hon meddela mig detta. Såvida inte min BVC eller en närstående familjemedlem ifrågasätter någon mer ”allvarlig” avvikelse så förmodar jag att M kommer utvecklas i sin egen takt. Vi är glada för varje dag han är frisk, glad och har sovit en bra natt.

Igår vände han sig för första gången, det är ett stort steg för oss då han aldrig gillat att ligga på mage. Men det räcker liksom så. Det är inget jag känner att jag behöver meddela hela världen, det är något som vi kommer spara video på och föreviga oss i mellan. En stor dag. Men inte mer med det. Jag känner inte behov för att skriva ett inlägg i en mamma-grupp, ”hej allesammans! Nu gör mitt barn detta woop woop”.

Som ni sedan tidigare vet är hets inte min grej, jag ser upp till människor som är sig själva, äkta och opåverkade. Det finns en tjej som varje dag på instagram förgyller mina dagar då hennes sätt att uppfostra, agera förälder passar mig perfekt i smaken. Då jag inte innan detta inlägg har frågat om jag får nämna henne i bloggen, så tänker jag inte göra det utan hennes medgivande. Men jag rekommenderar andra ”nyblivna” eller osäkra föräldrar att finna de som verkar med casual och inte låta er slukas med i hetsen kring att ditt barn helst skall kunna tre språk flytande, gå till ICA själv och flytta hemifrån innan de är 5.

Lita på ditt eget omdöme

Misstänker att det kan komma båda en och två kommentarer kring att BVC ”inte alltid har rätt” och det är helt sant, men lita på ditt eget omdöme. Är du orolig att ditt barn slackar efter fråga någon som du litar på, ser upp till som förälder etc och sedan släpp det. Men som sagt, lita på dig själv. Lita på ditt omdöme och lita på ditt barn. Verkar ditt barn må bra, utvecklas sakta men säkert eller snabbt och vårdslöst, anpassa dig därefter.

Ingen bryr sig om en vet-bästare, kan-alltare eller mommyoftheyear2017. NOBODY!

Nu vill jag skicka en kram, ett rungande sjungande ”wooop” till de som kämpar på med sina barn, med att motstå hets, med barn som är sjuka, med barn som är friska. Ja, allesammans och låt oss tillsammans stå emot denna hets och istället hjälps vi åt att hylla.

Amor vincit omnia

♥♥