Anna Nilsson

Att bygga upp sig själv till en person man kan vara stolt över – egoboost

Your life only gets better when you do, work on yourself & the rest will follow.

Något som är extremt viktigt idag, utanför alla medier, bloggar och hashtags, är just du själv. Det är viktigt att förstå sitt egenvärde, våga vara sin egna mäklare och värdera sig själv som en skybar i NewYork. Det är viktigt att förstå att du alltid kommer vara och alltid är din största kritiker. Jag har inte haft lätt med det och som yngre, förvirrad och upprörd var det för mig viktigt med någon form av bekräftelse. Om det var ett bra betyg på provet eller om det var att ha det ”coolaste” vännerna i skolan, ja, det är svårt, vi alla söker denna bekräftelse på olika vis. Killar som tjejer. Pushat brösten med en för liten bh, det har jag också gjort, umgåtts i fel kretsar för att man inte är medveten om hur bra man är, det har jag också gjort. Jag tror att alla någon gång har varit ”fel ute” i hopp om att till slut hitta rätt. Vissa gör detta i helt rätt ålder och för vissa tar ytterligare år innan man anser sig ha kommit till ro. När jag var 17 år och kom ifrån den lilla by där jag växt upp, och kom till en storstad där folk verkligen inte kunde bry sig mindre om lilla två tollar höga jag, ja, det var nog räddningen ändå trots allt. Där blev det inte längre några måsten, jag behövde inte leverera, där dög det att bara vara jag. Och ack så bra jag dög då. Studiemässigt gick det hur bra som helst, på arbetet var jag av tyngsta kaliber och det var skönt att ha ”bollen i min hörna”. Att själv bestämma vad folk skulle veta om en och inte. Idag, ytterligare ett par år äldre, så kan jag f*n inte bry mig mindre. Idag behöver jag inte överglänsa, idag kan jag vara hatad av en grupp och älskad av en annan, idag behöver jag inte leva upp till ramarna utan lite vackert snickrar jag ihop egna.

Att lova sig själv att vara tyst inför skolan..
Jag minns fortfarande när jag var 10, 11 och kanske till och med 12 år. Jag satt i sängen på kvällarna och verkligen tilltalade mig själv ”imorgon måste du vara tyst minst 3 lektioner”, jag var inte ens tyst på vägen till skolan. Men för mig var det viktigt för jag visste att mina klasskamrater tycker jag var störig, jobbig och kanske allmänt korkad. Men för mig gick det inte att vara tyst, det ingick inte i mina egenskaper. Många hade jag och tystnad var inte en av dem. Tystnad har aldrig varit en av dem och lets face it, när du är så pass liten, när du är ett BARN för guds skull då förstår du inte att du kan använda dina egenskaper till verktyg och istället för att vara ett störningsmoment mån-fre 7-4 så kan du använda din röst för de som inte ”har någon”.

Att lova sina föräldrar att inte bråka nästkommande dag..
Ja, jag hamnade ofta i bråk i skolan. Både med lärare och elever. Då tyckte eleverna det var lite ”coolt” och var ganska duktiga på att pusha mig till att hamna i bråk trots att jag kanske inte alltid ville. När jag bråkade med andra elever så var givetvis de äldre (pedagogerna) duktiga på att avbryta det. Då tyckte alla att jag var aggressiv, elak eller till och med lite ”farlig”. Då tyckte väl även jag att jag betedde mig lite dåligt faktiskt när man ser tillbaka på det, men allting bottnar någonstans i en form av missförstånd. Jag var arg. Jag var fruktansvärt arg. Jag var trött. Jag var frustrerad. Och istället för att det fanns en av 50 pedagoger som frågade hur jag mådde, så var alla så förbannat tjatiga (tyckte jag då).. Det var mest frågor kring varför inte läxan var gjord, varför jag var försenad 5 minuter efter rasten, om jag hade cyklat eller gått i regnet – Ja, poängen är gjord.

Att se tillbaka är värst..
Första gången som jag verkligen blev klar över hur min uppväxt varit, så fick jag liksom en chock. Jag blev så ledsen, kände någonstans att jag skulle leva i skuld till vissa människor och att jag hade något att bevisa. Men det tog inte lång tid för mig att analysera detta (haha, ännu en egenskap tack tack). När jag slutligen hade gått igenom detta en gång för alla, så var ilskan borta, samvetet var borta. För mig kretsade alltid mer kring nuet. Vem vill jag vara? Hur vill jag uppfattas? Vad vill jag göra med allt det som varit? Hur bygger jag upp mig själv? Vilken kvinna vill jag bli? Hundra frågor och få svar. Arbetet har till dags datum varit tufft och resan förbaskat lång men värt. Idag bryr jag mig inte. Alla frågor ovan är liksom till viss del obesvarade ändå trots allt.

  • Vem jag ville vara? Anna.
  • Hur ville jag uppfattas? Som Anna.
  • Vad ville jag göra med allt det som varit? Till viss del glömma, till viss del lära mig utav.
  • Hur bygger jag upp mig själv? Försöker utveckla svagheter till styrkor, negativt till positivt.
  • Vilken kvinna vill jag bli? Anna.

Ungefär så ”startade” jag upp. Sen då? Sen har allt handlat om att vända på saker. Se lösningar och inte problem. Våga landa i att vissa egenskaper besitter jag som andra helt enkelt inte kommer vara ok med, och det är helt ok att vi inte är ok. Våga skita i vilket. Våga stå fast med mina 37:or på jorden. Du måste kunna anpassa dig, givetvis, men det var för mig svårt att anpassa mig till situationen som yngre. Antingen var jag för mycket jag, eller så var jag inte jag alls och inget av nämnda är hållbara. Så istället har jag tränat och utvecklat förmågan att anpassa mig till mitt sällskap och/eller den situation jag står inför. Detta med all stolthet i världen. Min sociala förmåga står jag fast vid och nuförtiden så kan jag inte bry mig mindre när folk säger:

  • ”Oh, hon pratar i ett den”
    Svar: Kan jag bara göra för att du kniper käft så förbaskat länge
  • ”Andas när du pratar, man kan tro att du glömmer det”
    Svar: Jo, men nu är jag rutinerat översocial så jag kan förmåga att andas samtidigt skall du se..
  • ”Är hon alltid så glad och framåt?”
    Svar: Ja, alltså hemska tanke, ack så skönt om man vara totalt nedstämd och tillbakadragen.
  • ”Jag förstår inte hur du orkar med allt”
    Svar: Nej, och jag förstår inte hur du kan klara dig undan för trycksår..

 

Det finns människor som aldrig kommer förstå andra. Oberoende om det har försökt eller inte och tänk vad skönt att det inte spelar någon roll. Man behöver inte passa in för i dagens samhälle är det rätt svårt faktiskt. Du får inte vara utländsk, du får inte vara ”för” svensk. Du får inte rösta på något parti egentligen, blir fel oavsett. Du får inte tjäna för lite för då har du ingen arbetsmoral, du får inte tjäna för mycket för det krävs att du utför sexuella tjänster för en hög lön som kvinna i Sverige (den logiken?!). Tänk på! Om du har en egenskap som är lite för glad, för framåt, för social, för egen, för snabb, för kvick, för fokuserad, för intresserad – GRATTIS, DU HAR ADHD!!!!!! 

Jag menar, hur lycklig och unik är du inte? 4 bokstäver mer än ”nästan” alla andra..

Nästa vecka kommer en fortsättning på detta och då är det en 30-dagars utmaning som kommer
hjälpa dig bygga upp dig själv, boosta ditt ego.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats