Ja, Mammas pojke är ju mer än 2 månader. Helt otroligt. Det går så snabbt som alla säger, låt oss börja där.
Sista BVC besöket så var M 57,5cm lång och vägde 5750g så det går verkligen snabbt. Han är stor och har nu storlek 62. Det vi är så fascinerade över är hur snabbt han utvecklas. Det är verkligen något att följa. Det är inte äta, sova och blöjbyte längre. Nu umgås man liksom med honom. Vi snackar. Vi skrattar. Det är verkligen något helt annat. Vi blir så glada att folk anser att han är trygg, harmonisk och lugn av sig. Vi har sagt det förr och vi säger det igen, det kommer INTE från oss. Haha, den äran kan inte falla på oss.
Men han är verkligen trygg av sig, och i sig själv. Två dagar i rad har vi varit kring massor med människor, hög ljudnivån och mer än en famn att mysa i. Men han påverkas liksom inte. Han bara är. Han är så snäll. Och trots sena kvällar så har rutinerat fått bestå och det glädjer mig verkligen. Han somnar fortfarande i tid på natten och sover natten igenom, ingen oro och inget magknip. Han sköter magen själv och har gjort det en tid nu, vilket är oerhört skönt.
De skillnader vi märker:
- Han skrattar när man pratar med honom, man får kontakt med honom
- Han lyssnar gärna på andra människor, men svarar inte till röster han inte känner igen
- Han är en väldigt lugn kille och trivs i ”allas” sällskap
- Han kan sköta magen själv och får bara knip av vissa gaser men inte alls som förr
- Han märker när han skall få mat och när man försöker lura honom med nappen
- Han är inte lika intresserad av nappen generellt så som han var förut
- Han har storlek 62 (fullt ut) nu och det sitter faktiskt riktigt fint på
- Babysitter är inte lika rolig längre, han vill hänga med, han vill inte bara sitta där
- Samma i famnen som precis nämnd i 8:an, han vill liksom inte ligga ner i famnen, han vill sitta upp
- Han gillar att utforska med händer och fötter
- Vi behöver inte hålla i nacken på samma sätt som förut, han sköter sig själv i större drag
