Vår lilla M. En alldeles egen unik liten individ. Han är så snäll. Mysig. Fin på alla vis. Vi var väl förberedda på allt, både det bästa och värsta. Och ibland får M (precis som alla andra bebisar) magknip. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte störde, var tufft etc. Dock kompenseras det givetvis när vi har bättre dagar. Igår hade han en jobbig dag, han hade kämpat från tidig morgon att försöka bajsa och till sist framåt kvällen (19), så släppte knipet och han blev lugn, nöjd och belåten igen. Det är väl det enda ”felet” vi funnit. Han äter regelbundet och har gjort sedan start, han är duktig på att sova och ärligt talat har vi väl haft ”vakna” nätter på dessa snart 4 veckor. Han sover från 00-03-07 så det känns bra. Givetvis inte på minuten var gång men nästintill. Han gillar fortfarande inte skötbordet dock, så det får vi jobba vidare på ett tag.
I helgen har jag haft egentid både lördag och söndag. Kändes verkligen bra. Skönt att vara ensam, inget sällskap alls och inte ens ljud på telefonen. Heaven. T och M är så fina tillsammans och alla i vår omgivning ser när T är hemma med M för då syns ”Min vapendragare” på alla T’s medier. Haha! Min kära man. Mest av allt är jag så imponerad över T som pappa, att han skulle bli bäst visste jag annars hade vi inte skaffat barn, men att se han vara bäst är ännu bättre.
Han gör allt jag gör, han är så medverkande, kunnig och omtänksam. Avgudar honom. Första dagarna var vi lika okunniga och varje skrik bara bröt ner oss då vi trodde att man skulle förstå direkt, mycket blev logiskt (absolut), men inte allt. Tack vare att vi är två olika individer så kan vi även komplettera varandra som föräldrar. Jag har bättre tålamod än T, och T är ganska orädd. Så vi har kunnat hjälpa varandra. Om M har magknip så är det lättare för mig att lugna honom och om M sätter i halsen (hostar kvinnligt och dramatiskt) så hanterar T det bättre än vad jag gör, och för mig är det en trygghet. Vi är ett team.
Detta var första bilden jag tog efter förlossningen. Bilden jag valde att offentliggöra när jag skulle presentera min son för världen.
