- När blev du Mamma?
Svar: Med M hade jag precis fyllt 23, 1 månad innan han föddes. - Hur många barn har du?
Svar: Ett, än så länge, haha - Var graviditeten planerad?
Svar: Ja, han var så efterlängtad, verkligen! Vi gick tillsammans till BM och bad om råd, tips etc
tyckte faktiskt att det i sig var ett fint ögonblick! - När berättade du om graviditeten?
Svar: Våra närmsta vänner och familj fick veta samma sekund som vi fick veta, sedan gick vi ut offentligt
i vecka 21, vi ville känna att vi hunnit med RUL och fått en känsla av att det var äkta även för oss innan vi gick ut
offentligt med det på medier etc. Det beslutet var faktiskt gemensamt och jag hade inte velat ha det annorlunda. - Hur många barn vill du ha?
Svar: 3. 3 är givet. Kanske en sladdis haha, sedan när de andra 3 växt upp och blivit ”stora”, vem vet? - Tätt ihop eller långt isär?
Svar: Ja, jag vill gärna ha de tätt. Jag vill vara klar innan vi är 30, haha. Ser fördelar med det. Mina föräldrar är fortfarande ”unga”,
jämförtvis med vissa andras och jag tycker det har legat som en stor fördel. - Har du oroat dig mycket under graviditeten?
Svar: Med M var jag inte orolig, men min njuren ställde till det oerhört vilket framkallade en viss oro, en viss nervositet
och en jävla massa smärta. Med vad gäller fosterrörelser etc så var jag aldrig speciellt orolig och det glädjer mig.
- Hur var gravidteten?
Svar: Ja, den var underbar på sitt eget vis och tuff på ett annat. Hade det inte varit för mitt problem med njuren, för er som vill läsa mer vad jag menar med detta kan du se här Hydronefros, förutom det så hade det nog varit alldeles underbart. I övrigt hade jag inte komplikationer. Problemet med njuren framkallade sammandragningar etc, men hade aldrig problem med foglossning. Viktuppgång etc, allt var normalt. Tyckte egentligen att magen var ganska mysig (haha, jobbigt att erkänna). Precis som folk säger är det verkligen fint att vara gravid men inte på det sättet icke-gravida tänker. Sista månaden så lät man som en valross på väg upp ur sängen, i princip allt du tappade på golvet fick ligga kvar tills en mer smal förmåga kom och kunde ta upp det. Man reflekterar oftast in i det sista om man verkligen tagit rätt beslut, är man redo eller inte, ja, listan kan göras så lång. Men slutet gott, allting gott. - Gillade du att vara gravid?
Svar: NEJ! Inte alls min grej och jag tänker inte ljuga. Jag kände mig så okvinnlig, osexig och ofräsch. Jag är van vid denna kroppen, den icke-gravida så specifikt att vara gravid är inte min grej alls, men givetvis är det allt värt i slutändan. Förlossning är absolut min grej, men de övriga 9 månaderna, eh nä. Haha! - Visste du vilket kön det skulle bli?
Svar: Ja, jag och T var överens redan innan och vi hade bestämt att vi ville veta för oss var det en stor grej. Nästa gång vet jag inte hur vi kommer göra, men det var underbart att få veta. Vi blev båda rörda, dock T mer än mig. Han ville så gärna ha en son så det var stort för oss. - Apropå förlossning, hur var det för dig?
Svar: Ja, det var det bästa jag gjort. Själva ”födandet”, haha, jag tyckte det var grymt från start till slut. Här vet jag att folk tänker olika, när jag säger förlossning så menar jag från man får börja krysta tills barnet är ute. Allt innan är för mig inte ”förlossningen”, men för att svara brett. Allt innan mina krystvärkar började var ett helvete, det var en långdragen och seg process. Fostervattnet gick dagen innan själva förlossningen så jag fick antibiotika och sedan hade jag lustgas och epidural. Jag visste ärligt talat inte ens att jag hade fått epidural då jag var så väck av lustgasen så det var nog bara bra, haha. Men sedan när jag fick börja krysta och så lycklig jag var, haha. Det tog 3 värkar och 15 minuter så det var inget att klaga över alls, det var grymt. Längtar tills nästa förlossning. Få sitt barn på bröstet, inse att man burit sitt eget barn och äh, fyf*n vilken kärlek. Om ni vill läsa hela berättelsen hänvisar jag er hit: del 1 tryck här, del 2 tryck här, del 3 tryck här -
Första amningen - Hur var första bebistiden?
Svar: Alltså den var underbar givetvis. Fin på alla vis. Bara vara hemma som en familj, mysa, amma och bara finna sig i det som precis blivit. Kärleken mig och T imellan växte även om vi pussades mindre och till en början hade ganska stor olust för oss, så var man ändå så kär på något sätt. Jag tyckte också att vi ganska snabbt fann oss i att vi hade blivit föräldrar, jag ganska mycket tidigare än T. Men det är nog ganska vanligt. Minns att vi vissa stunder både natt och dagtid bara stirrade på honom, haha, vi var så tagna över vad vi lyckats med. - Hade ni bestämt namn sedan innan?
Svar: Ja, det var givet. Det var så självklart. Min svärmor nämnde för oss tidigt i graviditeten sedan var det bestämt, inga frågetecken alls. Vi har redan bestämt namn för nästkommande barn, har framförallt ett flicknamn som jag så gärna vill döpa vår dotter till, så hoppas nästa blir en dotter. Hehe! - Ett råd till blivande mödrar?
Svar: Jag vill så gärna att ni läser två inlägg, det är även mina bästa tips, du finner de här: Hets under graviditeten och Amningshets,
sedan vill jag även ge dig rådet att lita på dig själv, tro på att du vet vad du känner, better safe than sorry. Är du orolig kolla hellre upp det en gång för mycket, än för lite. Ta inte till dig av allt, men om du får en bra känsla, om du tror på det du fått höra lita på det. Försök filtrera. Jag googlade aldrig under min graviditet och råder ingen att göra det. Ring hellre till din BM, eller till förlossningen.
vad fantastiskt, jag längtar också efter barn.
Då hoppas vi snart att det är din tur!!! Kram och tusen tack för kommentaren raring!!
Vilken fin familj du har kram o jätte fin måndag
Tusen tusen tack, fina du! Har precis varit inne och kollat på din blogg, vilken härlig blogg du har! Massor med fina bilder <3 Kram!